astronauten

Jag borde förstått det redan när jag vaknade..
Vad skönt att dagen är över,
den har påverkat mig mer än jag någonsin trott
och den har liksom påverkat mitt undermedvetna.



Inte konstigt jag varit så tjurig&elak,
inte konstigt jag känt mig sämst,
inte konstigt jag gråtit för minsta lilla.
Du fattas mig mer än något i denna värld
och jag har svårt att behålla fattningen.
Nu har jag ingen stjärna på min sida heller
för han orkar inte med mig.
Antar att jag är utbytbar,
men jag trodde liksom aldrig det om
denna superhjälte för mig..

Det var 4 år sedan ikväll
men jag känner det i mig
som om det vore igår.