astronauten

Borde verkligen skärpa mig med det här bloggandet, jag vill ju skriva. Det är ju min terapi.

Så mycket har hänt på så kort tid, återträff med gymnasiet, dagdrömmar och London♥, för att nu istället bli till stiltje. Jag fyller dagarna med för långa sovmorgnar om jag inte är iväg och simmar. Igår fick jag nån knäpp idé och simmade 80 längder haha, och sedan träning på kvällen. Skönt att komma igång, finns det någon tid på dygnet som man släpper sina tankar mer än under ett riktigt jobbigt träningspass? Jag älskar det!

Igår slog också nyheten om Kents nya album till. Det ska heta Röd. Säg det för dig själv, lyssna på det, smaka på det. Röd. Det kan inte bli annat än den vanliga succén. Med låtnamn som Töntarna, Idioter, Det finns inga ord och Vals för Satan (Din vän Pessimisten) ger det mig en ohyggligt bra känsla om skivsläppet den 6e november. Det ger mig en känsla om Kent.

Alldeles strax ska jag ge mig ut på en långpromenad tillsammans med Kings Of Leon. Jag ska också fortsätta mina planer på att bli rik. Det kan bli spännande..



För övrigt så röstar jag på Calle i idol.